Huddinge AIS Friidrott

Index

Kasino ilman rekisteröitymistä

Övriga tillbakablickar

Återblickar v2 - Hur började det?

Hur började det?

Mitt idrottsintresse grundades i början av 1940-talet genom Gunder Häggs alla världsrekord och med Sven Selånger i backhoppning. Den kände radiomannen Sven Jerring och Sven Lindhagen bidrog också genom sina utmärkta radioreferat.

När så en ung, idrottsintresserad grannpojke, Gösta Edgren föreslog att vi skulle bilda en idrottsklubb, började vi genast att skissa program för träning och tävlingar i friidrott. Så bildades kvarters klubben Pollux år 1947. Vi fick med flera intresserade grabbar, bland andra Örjan Åkerblom och Lennart Pettersson. Lennart blev sedan en tid ordförande i Huddinge AIS.

Våra första redskap var en ihopsnickrad höjdhoppsställning och en inköpt stötkula. Aktiviteterna utövades på tomten hemma på Stenmovägen. Björkvägen 100 meter därifrån fick bli löparbana för sprint- och häcklöpning. Familjen Cedervall, som bodde där vars två pojkar var med i klubben, tillverkade häckarna och förvarade dem också åt oss.

Under 1948 cyklade vi alla till Mälarhöjdens IP, där vi kunde ha KM på riktiga banor, eftersom centrala Huddinge saknade idrottsplats för friidrott. Året 1949 hjälpte SK Ilion oss att få en klubbmatch på Stuvsta IP mot IK Solfagra. Matchen vann vi. Senare upplöstes klubben.

År 1953 blev jag av Leif Jacobsén övertalad att komma till IK Apollo där Ivan Johansson var ordförande. IK Apollo höll till på ett ängsområde vid Vistavägen. Där fanns längdhoppsgrop, kulring och även målställningar för fotboll, alldeles ovanför ängen ett skogsområde, där man kunde träna löpning och åka skidor. Vistavallen var funnen!

Klubbens kassör blev jag 1954. Första året gick medlemsantalet upp från 40 till över 100, mycket tack vara Vistavallen. Varje öre var viktigt i klubbkassan och för de medlemmar som inte erlagt årsavgift i tid blev det inkassering av den (6 kr) i oktober – november varje år.

Inträdet i Riksidrottsförbundet skedde 1955 och vi blev då Huddinge AIS den 24 maj samma år. Åren framåt hade vi KM i mångkamp på Stuvsta IP. En tävlingsform som alltid varit mycket populär i klubben. Det tillkom flera sektioner under några år såsom skidor, handboll och tyngdlyftning. Träningsoveraller i HAIS´färger vinröda byxor och gul tröja med texten HUDDINGE AIS på ryggen inköptes 1956.

År 1959 fick Storängsvallen löparbanor tre banor runt 383 m i omkrets. Vi fick då tid där och kunde arrangera klubbmatcher. Vi vann vår första seriematch i klass 3, år 1960 och fick en sjätteplats i slägga i SM för juniorer på Stockholms Olympiastadion. Samma år fick vi också vår förste tränare i löpning sommar som vinter. Tack vare nya unga och skickliga med nya idéer förbättrades resultaten markant. Medlemsantalet ökade ännu mer och duktiga flickor kom med, och även finlandssvenskar som höjde resultatet i kast.

År 1962 måste vi lämna Vistavallen på grund av ny markägare och istället flyttade vi upp till Jerikovallen, som blev vår kastplan belägen ovanför nuvarande kastplan.

1968 satte då 16-årige Lars Wiklund nytt svenskt ungdomsrekord i höjdhopp med 2,01 meter på Storängsvallen.. År 1970 vann HAIS klass 1 i serien för herrar som kvalificerade till regionfinal i Uppsala, där det också blev vinst. Det var största hittills i klubbens historia. Under hela 70-talet förbättrades klubbrekorden för både damer och herrar.

År 1973 kom HAIS med i Stadionklubbarna och fick även sin första kanslist i en klubblokal. Den långa väntan på en ”riktig” idrottsplats tog slut, genom Huddinge kommunalfullmäktiges beslut i oktober 1978 att Källbrinks Idrottsplats skulle börja anläggas och 1981 stod den färdig, samma år lämnade kassören efter 27 år över till en ny kraft.

/Olav Wäppling