Huddinge AIS Friidrott

Kasino ilman rekisteröitymistä

Övriga tillbakablickar

Jubileumströja

Jubileums-galoppen

Jubileumsfester

Startsidan

Varför blir man ledare?

Det är en fråga som man ofta ställer och får frågan om. Jag tror att det som oftast inte bara är en sak, men en orsak som är vanlig är att man lägger av som aktiv av någon orsak och så att säga tycker om sin idrott så mycket att man vill fortsätta på något sätt, kanske t.o.m. ge tillbaka något etc.

Om jag tänker tillbaka på mig själv, efter fått frågan ett flertal gånger om min egen aktiva karriär, så kommer här några avslöjande förklaringar, som kanske var en orsak att jag ”byte sida”

Själv kom jag med i HAIS handbollssektion hösten 1962, men så till våren var det förstås friidrott som skulle provas på. Så en viss hr. Wäppling lurade mig att komma till en plats borta på Vistavägen i Fullersta, som kallades för Vistavallen. Här ute på gärdet så var det tävlingar i nästan alla teknikgrenar och jag hade bara en motståndare i min åldersklass. Men han hette Björn Holmström och det var inte en s.k. lämplig motståndare för en nybörjare som jag, utan en kille av yttersta Sverige-elit i de flesta grenar och senare bl.a. svensk mästare, landslagsman mm.. Så min placering blev en silverplats i alla grenarna. För övrigt så har Björne med viss stolthet så här 35 år senare sagt att han är en som har stor skyldighet till min ledarroll.

Fall 2, var min debut utanför Huddinge. Det var vid ENA-spelen i Enköping och jag var anmäld i slägga. Som en tur var så avgjordes släggan som vanligt på en kastplan vid sidan om.. En av motståndare var Hasse Börjes från Rättvik, mest känd som skrinnare av OS-klass, men en verkligt duktig släggkastare. Så det blev så att säga mycket stryk igen och funktionärernas spydiga, men inte värmande kommentarer när de mätte mina kast ”att det var nästan världsrekord” (i kula).

Fall 3. hände på Kristinebergs IP och det var dags för JDM. På denna tid var det ej åldersbunda JDM, utan även yngre fick ställa upp. Så nu var hr. Wäppling i farten igen, denna gång i jakten på DM-poäng, så han belönande alla killar som ställde upp JDM på 400m häck med en biljett till Finnkampen på Stadion senaste under hösten. Så det gick man förstås på, tillsammans med kompisarna Åke Berglund och Ulf ”s-post” Hagman. Så det var alltså 400m häck om gällde och det är inte lätt ens om man är tränat för distansen. Så min sluttid har jag som tur glömt, men jag var väldigt långt efter Åke som var näst sist. Så långt efter att fortfarande riktigt gamla idrotts-ledare har påmint mig om detta lopp, många år efter. Sedan att jag kom sjua och det ej blev några DM-poäng, det gjorde kanske inte så mycket för jag fick uppleva min första Finnkamp. Det har sedan i skrivande stund blivit 39 st ytterligare.

Sedan var det som ni kanske förstår dags att gå över på ledarsidan. Prova själv, får du se, det kan rekommenderas oavsett din idrottsliga karriär.

Kenneth Andersson