Huddinge AIS Friidrott

Kasino ilman rekisteröitymistä

Övriga tillbakablickar

Jubileumströja

Jubileums-galoppen

Jubileumsfester

Startsidan

Vasaloppet

Många kanske inte vet det, men vi har faktiskt en skidsektion också. Den kanske inte har varit så där livaktig de senaste åren, dels beroende på snöbrist då det har varit svårt att lita på snötillgången i Stockholmssstrakten under de senste 10-15 åren dels beroende på ledarbrist. Backningssektionen under Olav Wäppling:s ledning har dock hållit på både med och utan snö. En gång i tiden så hade vi faktiskt hela 15 man anmälda till Vasaloppet

Många är väl de minnen som undertecknad har efter 27 genomförda lopp och med nr 28 i antågande. Mitt mål är att komma upp i 30 lopp. Då tillhör man den exklusiva föreningen ”Vasaloppsveteranerna” och får alltid starta i 5:e ledet (igen!! – se nedan).

Ja ett år blev det inget Vasalopp då vi var försent ute med vår anmälan och loppet var fulltecknat.Eftersom jag var ansvarig för anmälningarna så kändes det inte så bra att meddela min kamrater att det inte skulle bli något Vasalopp det året. Det var då som Holger Björck (oldtimer i gänget) reste sig och sa ”Killar det går ett Vasalopp även nästa år”

Det som nog hela svenska folket säkert kommer ihåg, är när jag figurerade på mittuppslaget i Expressen då de hade ett bildreportage på de som föll i Tennängsbacken det året. Jag fick aldrig någon chans att försvara mig men vad skall man göra när det ligger folk i hela backen framför.

Ett annat minne är den gången när jag fick stå i 5:e led tack vare en vävillig kamrat som ville starta lite länge ned. Normalt ger man järnet den första kilometern för att sedan vila när man får stå i kö i den branta branta uppförsbacken. Starten gick och jag gav järnet (se ovan) men när jag kom fram till backen så var det ingen kö, bara en massa skidåkare som jagade bakom, så det vara bara att försöka ta sig upp för backen så snabbt som möjligt. Det höll i 5 km sedan var jag helt slut och måste ställa mig vid sidan av spåret och snart kom övriga HAIS-are förbi och undrade var jag gjorde där som startade så långt fram.

Ett annat år höll jag på att bli kvar bakom repet, Det var i Höksberg 2 mil från Mora, Respittiden hade gått ut och vi har några stycken som börjat ta det lite lugnare, vi skulle ju få åka buss till målet. Då fick vi veta att tiden har förlängts med 15 minuter och de sista kilometrarna in till kontrollen fick genomföras i något snabbare tempo och vi hann.

Ett snabbare tempo fick jag även genomföra när jag jagade Olle Johansson de sista 2-3 milen mot målet. Vi hade setts då och då under färden men senaste kontakten låg han lite före. Jag åkte och åkte men ingen Olle. Jag tänkte att så här fort kan han inte åka jag måste komma i kapp snart. Efter avslutat lopp fick jag veta att han åkt in i skogen för att uträtta lite naturbehov så jag såg honom aldrig.

Förr i världen försökte man få tag i en telefon och ring hem och tala om hur det gått. Nu i dagens IT-samhälle så kan de hemmavarande följa löparna på Internet och se precis när de passerat olika kontroller och ser placering och sluttid direkt på skärmen.

Pelle Öhrland